Pers tankar - Var rädd om dig
- Värmland
- 24 januari 2018
Min plan för Pers tankar i januari var från början något helt annat än det som du läser nu, men det blir ju inte alltid som vi har tänkt oss. Resultat av mitt knapptryckande kommer sig från några händelser under fjolåret och inledningen av detta år som påverkat mig och påmint om hur skört och oförutsägbart livet är, och hur fort det kan förändras. Det handlar om den där uppgiften som jag skulle göra på jobbet, som jag har gjort hundratals gånger förut. När olyckan var framme och det inte gick som det skulle blev konsekvenserna omedelbara och oförlåtliga.
Mina tankar har den senaste tiden återkommit till påminnelsen om hur sköra våra liv är och hur fort saker kan förändras i grunden.
I vår vardag fattar vi dagligen tusentals olika beslut, varav de flesta fattas från någon sorts rutin och baskunskap kring hur vi brukar göra...och att det brukar ju alltid gå bra. Besluten fattar vi i våra hem, i trafiken, i affären, på jobbet med mera. Vissa av besluten kan få ödesdigra konsekvenser fast vi inte i beslutsögonblicket är medvetna om det.
Det kan vara hemma i garaget när vi struntar i att palla upp bilen, sätta på oss skyddsglasögonen eller stänga av gräsklipparen för att vi ska bara...
Det kan vara i trafiken när vi för en sekund släpper uppmärksamheten från vägen framför oss för att det plingar till i mobilen...
Det kan vara på jobbet när vi genar lite från rutinerna för att ett moment blir lite enklare och går lite fortare samtidigt som vi känner oss stressade...
Utan att försöka sätta fram några pekfingrar så skulle jag önska att vi alla tänkte lite till innan vi fattar dom där besluten. Att vi tänker på vilka andra som faktiskt kan komma att drabbas eller i vart fall påverkas av mitt beslut, att kolla mobilen när jag kör bil, att slarva när jag gör något hemma, eller att ta genvägar på jobbet. Tänk på dina medtrafikanter, tänk på din familj och dina arbetskamrater, tänk på att fler än du kan komma att drabbas av den smärta som ett litet felbeslut kan medföra.
Sverige har med rätta många gånger hyllats för ett framgångsrikt och framsynt arbete med arbetsmiljöfrågorna. Trots det händer dagligen både tillbud och olyckor på våra arbetsplatser. Dagligen slits människor ut på grund av fysiska belastningar, eller sjukdomar som uppstår som effekt av saker som är farliga i vår arbetsmiljö. Dagligen blir folk sjukskrivna på grund av den sjuka jobbstressen, känslan av att känna sig otillräcklig eller osunda relationer i arbetsgruppen.
År 2016 anmäldes 122 468 arbetsskador till försäkringskassan, varav 34 600 var arbetsolyckor som medfört sjukskrivning. År 2016 hade ovanligt många arbetsdagar, 253 stycken. Om vi bryter ner olycksfallsstatistiken så innebär det att det inträffar 137 olyckor med sjukskrivning som följd varje arbetsdag! Det inträffade 45 olyckor med dödlig utgång, dvs att varje arbetsvecka skedde en olycka med så allvarlig följd att en personer dog. Bakom statistiken så finns det en person, en mamma eller pappa, en partner, ett barn eller ett syskon som inte kom tillbaka hem efter avslutad arbetsdag. En del av olyckorna kanske hade kunnat undvikas, om vi hade kunnat använda en annan arbetsmetod, om vi bara hade tänkt igenom momentet en gång till, om det inte hade varit så stressigt, om det hade funnits andra hjälpmedel, om vi hade haft lite mer kunskap, om det inte hade varit så trångt eller om det bara... Med denna vetskap tycker jag att det är svårt, för att inte säga omöjligt att argumentera mot nödvändigheten av fortsatta satsningar på vår arbetsmiljö.
Vi vet också genom den statistik som samlas in genom tillbuds och olycksfallsrapportering att det finns faktorer som ökar risken för ohälsa och olycksfall och som vi ska vara extra vaksamma på. Några av de faktorer som är återkommande är fysiska risker såsom arbete på höjd eller i trånga utrymmen eller när maskiner eller delar som är i rörelse är involverade i arbetet. Andra risker som det inte pratas om lika ofta men som bör lyftas fram är, dom så kallade mjuka frågorna, till exempel arbetstider, stress och otydliga rutiner. Naturligtvis är det även så att arbetskamrater som är nya på arbetsplatsen eller som har fått en ny arbetsuppgift löper större risk för att skadas.
Ansvaret för att vi har en säker arbetsmiljö vilar på många händer. Det är vi som är anställda, det är dom som anställer personal, det är dom fackliga skyddsombuden, det är arbetsmiljöverket och det är våra politiker som fattar beslut om de lagar och förordningar som ligger till grund för det systematiska arbetsmiljöarbetet som alla har detta gemensamma ansvar.
Ditt och mitt ansvar som anställda är att utföra våra arbeten på ett så säkert sätt som möjligt. Vi ska följa de rutiner, riktlinjer och föreskrifter som finns så att vare sig du, jag eller någon annan skadas. Vi ska tänka oss för innan vi utför olika moment så att vi inte tar några onödiga risker. När vi upptäcker något som inte är säkert så ska det anmälas, vi ska göra en tillbudsrapport, och när en olycka inträffar så ska vi göra en anmälan om detta.
Arbetsgivaren ska se till så att arbetet kan bedrivas på ett säkert sätt. Det innebär bland annat att alla arbetsuppgifter, maskiner och lokaler kontinuerligt och systematiskt ska riskbedömas. Men det innebär också att de mjuka frågorna ska riskbedömas. Alltså hur arbetet är organiserat, vilka arbetstider man har, möjlighet till återhämtning under och mellan arbetspass, hur vi minimerar och hanterar stress i arbetet. De risker som upptäcks ska minimeras.
Skyddsombudens uppgift är att verka för en bra arbetsmiljö, både fysiskt och psykiskt. Skyddsombudet ska också bevaka så att arbetsgivaren uppfyller sina skyldigheter enligt de lagar och föreskrifter som finns.
Regeringens arbetsmiljöstrategi ska bidra till en arbetsmiljö som förebygger ohälsa, olycksfall och som motverkar att människor skadas eller utestängs från arbetslivet. Det är viktigt för oss att ha en regering som har arbetsmiljöfrågorna på sin agenda och som har en vision om ett hållbart arbetsliv, där människan är något mer än en enhet som kan bytas ut när den har förbrukats.
Min vädjan till dig som är anställd är att du är rädd om dig, och att du tänker dig för innan du utför det där momentet. När det händer ett tillbud eller ett olycksfall så ska du anmäla det, om du inte vet hur du ska göra, kontakta ditt skyddsombud eller facket.
Min uppmaning till alla arbetsgivare är att ni ska riskbedöma de arbetssätt och arbetsuppgifter som finns i er verksamhet tillsammans med personal och skyddsombud, och gör allt vad ni kan för att förhindra ohälsa och olyckor.
Min uppmuntran till alla skyddsombud är att ni ska fortsätta ert viktiga uppdrag för att värna er och arbetskamraternas arbetsmiljö.
Mitt upprop till regeringen är att satsa ännu mer på arbetsmiljöområdet så att Sverige kan återta sin ledande roll på detta område, så att alla mammor, pappor, syskon och barn kommer tillbaka hem efter en dag på jobbet.
Var rädd om dig, du hinner. Tänk på vad som är viktigt i livet och prioritera klokt!