Tyska IG Metall tecknar bra avtal för stålindustrin

• 21 juni 2022

Även om avtalet inte blev de 8,2 procent som tyska facket IG Metall önskade för stålbranschen i delstaten Baden-Württemberg så blev resultatet bra. 6,5 procent på 18 månader (årstakt 4,33 procent) och en engångssumma på 500 Euro. ”Det är bara att gratulera de tyska kamraterna till ett bra avtal inom stål”, kommenterar Veli-Pekka Säikkälä, IF Metalls avtalssekreterare.

Processen med förhandlingar och nytt avtal gick också mycket snabbare än vad man från början trodde på inom IG Metall. Då, i början av juni när Veli-Pekka Säikkälä och övriga deltagare från facken och arbetsgivarorganisationerna inom Facken inom Industrin besökte Tyskland gissade man att det kunde dra ut på tiden ordentligt.

– Men stålindustrin i Baden-Württemberg har gått och går väldigt bra, säger Veli-Pekka Säikkälä, och fortsätter:

– Vad det landar på inom övriga avtalsområden och andra delstater är inte klart. Tyskland och den tyska avtalsrörelsen sker på ett annat sätt än hos oss.

Liknar Sverige

Hur kan det då komma sig att många hela tiden tittar på den tyska industrin och avtalsresultat och jämför med Sverige?

– Just den industritäta Baden-Württemberg med sina 10,5 miljoner invånare är på många sätt likt Sverige. Men vi har en samordnad förhandlingsprocess där ledande avtalsområden sätter märket för hela landet. Våra avtalsökningar räknas på utgående lön medan de i Tyskland utgår från lägstalönerna, förklarar Veli-Pekka Säikkälä.

När IF Metall jämför och analyserar den tyska avtalsrörelsen är det också främst verkstadsindustrin som man tittar på. 

Industriavtalet utgångspunkt i svensk avtalsrörelse

Hur det går med våra egna avtal som ska förhandlas på nytt i slutet av detta år och början av nästa för att ha de första industriavtalen i mål till den 1 april är för tidigt att säga.

– Vår utgångspunkt är att följa industriavtalet och den process vi där har kommit överens om som vi gjort de senaste 25 åren med lyckat resultat, det vill säga mer pengar i plånboken. Vi har två långsiktiga mål med lönebildningen och det är reallöneökning och hög sysselsättning, säger Veli-Pekka Säikkälä, och fortsätter.

– Att händelserna i omvärlden just nu skapar en både svårbedömd och knepig avtalsrörelse är det ju ingen tvekan om. Samtidigt vet vi att tiden före industriavtalet innebar mycket svajjiga avtal, höga procent i resultat men minus i plånboken eftersom alla priser ökade ännu mer. Med industriavtalet har vi skapat en stabilitet som varar över sikt och där vi samtidigt behåller och utvecklar industrijobb som håller in i framtiden.